livspuzzelt.blogg.se

Ligger på soffan i köket och väntar på att riset ska koka färdigt. 

Så tar å uppdaterar här lite medan. 

Snart är oktober slut och en ny månad nalkas. Har jobbat 50 procent hela oktober och börjar helt på min egna rad första november så nu hoppas jag att det ska gå vägen... det måste börja vända nu fast sorgen får jag ju tyvärr lära mig att leva med. Försöker tänka att han e med oss iallafall fast inte fysiskt. 

 

Förra helgen hade mina arbetskamrater ordnat en överrasknings fest när jag fyllde 40 och en avtackning av en god vän och arbetskamrat samtidigt. Det uppskattades väldigt mycket fast mitt festhumör inte ville infinna sig riktigt. De hade ordnat God mat, buffé och ett band som spelade gamla godingar. Kvällen var ändå lyckad från början till slut. 

 

Nå nu har det kokat färdigt så nu blir det kycklinggryta och ris med Tindra.

 

Så sköt om er 💙

 

 

Så var det lördag, imorgon är 3 månader sen du lämnade oss våran finaste gubbe. Så saknad. ❤

 

Ibland kan jag bara inte låta bli att tänka på människor som väljer att tro på lögner, är det för att man är osäker på sig själv, eller att man har så dåligt självförtroende, eller för att man helt enkelt är korkad. 

Nåja mig kvittar det, bara man själv mår bra av sina beslut. Men en sak är jag då säker på, när det har hänt mer än en gång så kommer det att hända igen. Det kan jag garantera. Förr eller senare kommer sanningen att gå upp för vissa och då tänker man varför lyssnade jag inte på det som sades, jo, så är det här i livet. Livet är hårt.

 

Så nu har ni något att skvallra om ni som känner er träffade av de här inlägget.

 

Ha en underbar höstdag alla fina. Det ska jag då försöka ha 

 

 

 

 

Jag har så fruktansvärt svårt acceptera att jag aldrig mer kommer att få träffa dig Glenn höra din röst ditt skratt ja men typ allt.

Det skulle ju inte bli så här, du lovade mig många många gånger att du aldrig skulle lämna mig och Amanda.. 

Jag vet att jag alltid har sagt att händer det dig något så kommer jag aldrig att fixa det, och nu är jag där jag vet verkligen inte hur jag ska ta mig ur det här..  det gör så ont varenda sekund av min vakna tid, det känns som att någon vrider om en kniv i bröstet på mig varenda eviga dag och speciellt när jag tänker på dig!! 

Vi har gått igenom mycket tillsammans vi har alltid funnits där för varandra i både vått och torrt. Vi har alltid stötta varandra när någon av oss har haft det jobbigt. 

Det är just nu som jag behöver dig som mest, så finns du inte här... 

Tre fucking skit månader har passerat snart utan dig!!

Jag minns så väl när vi pratade om Amanda hur stolta vi båda var när hon kom in på frisör linjen i Luleå. Vi skulle ju tillsammans fixa hennes lägenhet, ja men typ allt, du kommer att missa så mycket.. vi skulle ju dela allt med varandra min älskade älskade vän. 

 

Just nu gör livet så ont i mig, ingen kommer någonsin att förstå hur stor plats du hade i mitt liv. Saknaden är svår just nu, men jag försöker kämpa på så gott det går.

 

Hösten är här löven börjar ändra färg å faller sakta men säkert till marken.

Dagarna går fortfarande... kan inte riktigt förstå hur tiden bara rinner iväg..

Saknaden efter Glenn blir bara svårare och svårare att hantera. Ju längre tiden går desto svårare blir det. Vet verkligen inte hur jag ska riktigt hantera det. Det går inte ens med ord att beskriva den enorma saknaden och hur ont det gör inombords..  

Det är mycket tårar nu igen, faller i gråt lätt igen. De har varit bättre ett tag men nu är det som att jag är tillbaka på ruta ett!!!

 

Förra fredagen så begravde vi väldens snällaste finaste godaste Glenn när han var sitt rätta jag, det har han varit de senaste två åren.

Begravningen var mycket fin precis som han hade velat ha den. Ljus och fin. 

Men jisses så tungt att ta farväl av en älskad vän som har stått en nära i båda i vått och torrt. 

Jag kan inte ens beskriva den känslan. 

När vi åkte kortegen från kyrkan till kyrkogården så tänkte jag att de här är Glenn's sista resa.. Sen när det skänker ner han i jorden, ja fy så definitivt de blir. Då inser jag åter igen att vi aldrig mer kommer att ses, aldrig mer! 

 

Timmarna går och blir till dagar månader och år, fast för mig står tiden alldeles stilla. 

Jag försöker minas marknadshelgen men minns typ inget av den och veckorna efter har jag blandat i hop helt. Totalt kaos i huvudet på mig. Men jag försöker minas. Jo jag minns vårat sista samtal 21.09 och då sa du till mig att jag skulle hålla koll på våran dotter... tänk om jag hade vetat att det skulle bli de sista samtalet med dig.. Så mycket jag hade velat säga dig, fy faaaan va allt gör så ont. Jag önskar så förbannat innerligt att du skulle ha gett fan i att köpa dig den där förbannade motorcykel och tänk om du någon gång hade bara tänkt på dig själv och skitit i att fara och hämta din polare mitt i natten.. då hade vi haft kvar dig, ja, så mycket tänk om hit och dit.Jag önskar så att allt bara är ett sjukt påhitt av någon galning och att du ska komma tillbaka och att allt blir som vanligt!

 

Ja det är mycket känslor som bubblar upp bara så där, ena dagen kan vara relativt bra och nästa slår sorgen och gråten till.. Igår var en sådan dag.. 

Alla vänner har gått tillbaka till sina jobb efter semestrana och deras liv rullar på som vanligt. Men här är allt lika kaos som första dagen... 

 

Du är så saknad älskade vän. ❤

Tre konstiga veckor utan dig, fortfarande så ofattbart.

Jag kan som inte riktigt förstå att en människa bara slutar att existera bara så där. 

Du är så levande för mig fortfarande... jag kan som inte liksom förstå riktigt att du verkligen är borta. Jag har ringt dig den här veckan några gånger, för jag hoppas så innerligt att allt det här är bara ett sjukt påhitt och att du ska svara och allt blir som vanligt.

 

Här bjuder jag på en riktigt gammal bild på oss. ❤Så mycket minnen som gör sig påmind. 

 

Vaknat upp till en gråmulen åsk dag, sinnesstämning e definitivt de samma som vädret. 

Är så oändligt ledsen för allt som hänt. Vill så vrida tillbaka tiden... 

Vill prata m dig krama dig bara vara m dig ja men typ allt.

Min mobil är så tyst.... 

Du ringde mig alltid flera gånger om dagen och frågade hur vi har det, jo vi gårmade också ibland å hur jag kan sakna det nu.

Du var för det mesta alltid glad, du var alltid på väg att göra något, var det inte ut m båten eller motorcykeln så var det skoter om det nu var vinter. Alltid full fart på dig.

 

Saknar dina kramar som man alltid fick när vi träffades, du frågade alltid hur jag har det, å alltid frågade du mig hur det går m kärleken. Du sa alltid till mig att jag skulle skita i en viss person, han e inte värt att hänga upp sig på... för du kan definitivt få något bättre. Och detta råd kommer jag att följa resten av mitt liv. 

 

Du var alltid så rädd om Amanda, du frågade ofta hur det gick i skolan och du ville alltid att det ska gå bra för henne och att hon inte ska följa dina fotspår. Du var närvarande på ditt sätt. 

 

Å jag kan säga att jag förlåter dig för allt elände som har skett genom åren. Du blev tillslut sjuk i ditt beroende genom åren. Men de senaste åren var du på väg att tillfriskna och du sa flera gånger att du också ville leva ett vanligt Svensson liv som jag gör. 

Hur jag önskar att du fans kvar i våra liv och fick fortsätta vidare, mitt i livet som du var.

 

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men nu fick jag ner lite av mina tankar. Å nä det känns inte ens bättre att skriva av sig ens. När du for över till den andra sidan så känns det som att en del av mig försvann långt bort i fjärran. 

Vet faktiskt inte om jag någonsin kommer att hitta denna del av mig själv igen. Det känns så svårt så riktigt svårt. Jag hade till och med glömt hur ont de gör att sakna och sörja någon som stod mig så nära. Som jag alltid har sagt ingen kommer någonsin förstå vårt band till varandra. Jo du och jag är nog dem ända

.

Du är pappa till vårt älskade barn, du och jag var ett par förlängesedan, men sedan har vi levt våra liv på varsitt håll. Men bandet mellan dig och mig har bara vuxit starkare och starkare genom åren.

 

Hur jag saknar dig älskade älskade Glenn, vill att du bara kom tillbaka för en stund så vi får bara hålla om varandra och säga att allt kommer att bli bra.

 

 

Vet egentligen inte vad jag skriva, men det som absolut inte fick hända har hänt nu. 

Det gör så ont så ont i mig.. det finns inga ord i hela världen som kan beskriva denna känsla som jag känner just nu.

 

16 Juli fick himlen en så fin och godhjärtad ängel.

Denna  person som har stått mig närmast i 24 år och min äldsta dotters pappa. Vi har delat på så mycket genom åren, vi har alltid funnits där för varandra vad som än har hänt. Ena dagen kunde vi vara ovänner och nästa var allt precis som vanligt.

Vi har alltid hållit ihop fast vi båda har/hade nya förhållanden (vänner).

Vi har alltid haft ett band till varandra som inte går med ord att beskriva.

Du lovade mig alltid, att R 1an kommer inte att ta ditt liv och att du kommer inte att lämna mig och Amanda. 

 

Så himla jobbigt att skriva, tårarna sprutar och saknaden är enorm.

 

Som jag sa här för någon dag sedan, så känns det som att en del av mig är borta förevigt och att jag måste hitta mig själv på något konstigt vis och försöka gå vidare..

Dagarna går och jag försöker fortfarande ringa dig i hopp om att du ska svara, så jag får höra din röst igen men det är förgäves. 

Kommer på mig själv att jag väntar på att du ska ringa mig som du alltid gjorde flera gånger om dagen.. Men det kommer ju aldrig att hända.

 

Förra veckan var jag med och valde kista till dig och dödsannons, så sjukt ofattbart. Vi skulle ju bli gamla tillsammans fast på varsitt håll och med varandra som vi brukade säga.

 

Jag vill bara vakna upp från denna bubbla, och få krama dig igen vill skratta m dig igen vill bråka med dig igen allt tusen gånger om.

Älskade älskade Glenn, du kommer alltid att finnas i mina tankar och mitt hjärta vart jag än går.

 

 

 

Har tagit mig en rejäl sovmorgon å det behövdes verkligen. Hade hoppats på sol på min lediga dag men vädergudarna tyckte något annat... regn och kallt.

 

Tidigare i veckan så har jag bokat en resa till mig och kidsen till Side. Jo jag vet att det kan vara oroligt där men vars är det inte det. Så för första gången har jag ringt mitt försäkringsbolag och bett de skicka mig de papper man behöver ha m sig om det skulle hända något ex att vi blir sjuka eller skadar oss på något vis. Inte för att jag tror att det kommer att hända något. Men ändå bra att ha! 

Vi åker dit tillsammans med en utav min äldsta dotterns vän och hennes familj m syskon å så. Det kommer att bli himla skönt med en mini semester innan man får den vanliga semestern från jobbet.

 

Ja vad sker annars i mitt liv just nu, så är det verkligen inget annat en jobb, sova, laga mat, städa, osv.. 

Umgås nuförtiden inte m någon alls, lever nog mitt sociala liv via telefonsamtal m mina vänner, å det först är väl väldigt osocialt men men sånt e livet.

 

Å snart har kidsen skolavslutningen, kan tro att de längtar ruskigt mycket efter att få sommarlov. Så vi hoppas mycket på sol å värme denna sommar. 

 

Så tack å hej! 

 

 

 

Nu är det inte kvar så mycket snö, så det nalkas nog snart sommar och förhoppningsvis mycket sol och värme. Längtar så efter värmen , så har nyss kollat av en massa resor till varmare breddgrader men men plötsligt klickar jag nog hem en resa till mig å kidsen!! 

 

Jo men annars så börjar min äldsta snart ha gått ut grundskolan, månne om det heter så?!.. Jo men iallafall 9:an, hur hon har kämpat genom dessa år. Men det bästa m hennes skolgång var att jag bytte skola åt henne till friskolan. Tänk att under den tiden hon har gått på friskolan så har de inte ringt hem än ända gång. Men medan hon gick på kommunala så ringde rektorn oftast hem ca 4 till 5 gånger i veckan. Men nu så här i efterhand kan jag säga att kommunala skolan är så jävla skit så det går inte m ord att beskriva. Och rektorn på skolan är inte värt mycket i mina ögon förutom en stor lögnare!!! 

Säger bara friskolan är en super skola och funderar ni att byta skola,så gör det omedelbart för ni kommer inte att ångra eller bli besviken!!

 

Veckan som var har jag gjort en väldigt god gärning, kände att jag lika gärna kunde göra det på min lediga dag istället för att sova bort dagen. Så här i efterhand så känns det mycket bra att jag gjorde det. 

 

Annars så händer det inte nå alls i mitt liv jo förutom att jag har varit på en liten renovering av mig själv, har klippt och slinga håret och gjort nya fina ögonfransar på mig själv och det förtjänade jag verkligen. Man känner sig så mycket fräschare! 

 

Sen tycker jag att det är så tråkigt att vissa människor kan förändras så mycket, på så kort tid. Men men de kommer nog en dag då hen vaknar upp och inser att man ska inte försumma sina vänner. Jag hoppas att hen läser det här och tar åt sig det jag skrivit. 

 

Sen från ett till annat så har det blivit ett väldans stort missförstånd mellan mig å någon annan. Jag hoppas så innerligt att det löser sig. För jag har nog aldrig träffat någon person som är så genomsnäll och förståndig som dig. Om du läser det här så vet du vad jag menar. Å jag hoppas å tror att allt kommer att lösa sig! 

 

Ja vad händer annars så här en fredag kväll här på backvägen, ja det är inte mycket teven har lagt av helt så jag å minstingen ligger på sängen m varsin mobil och kollar film och jag skriver här på bloggen. Så det blir att investera i en ny tv så småningom!

Å imorgon så nalkas det jobbhelg för mig.. så snart är det godnatt!

 

 

Tiden går och snart är det vår igen.. längtar efter solen värmen å mina vänner.. tycker att det är så sällan man har tid att ses. Men men alla har sitt med sina familjer.

 

Jo har funderat mycket och läst och känt att det sker mycket m kvinnokroppen kring 40 årsåldern och speciellt i tankarna! Så kanske man blir klokare också på köpet.

 

Från ett till annat..

Ibland måste man släppa någon som man har hållit av en längre tid. Tiden står som liksom inte stilla...

Fast det känns så konstigt när man har blivit som sammansvetsade på ett vis, så klart att jag kommer att sakna det till att börja med. Men som sagt när inte två personer strävar mot samma mål så funkar det inte i längden. Så himla tråkigt när det är känslor inblandade.Jo jag vet att jag har sagt det förut men nu är det helt på ett annat vis!

Jag hoppas att personen i fråga hittar någon som vill leva som han å gör han lycklig. Och att jag hittar någon som jag kan bygga upp mitt liv m... å gör mig lycklig.

Eller att jag väljer att vara själv, för så länge det inte finns några känslor så finns det inte heller några bekymmer.  

Så nu har jag berättat hur det ligger till med vissa saker..

 

Nu ska jag ta och snöra på mig nå kläder å häva mig ut på en runda med min älskade lurvis, mitt lurviga hjärta. ❤

 

Tulpaner för mig för med sig vår känslor.

 

Så är det fredag kväll, Tindra är i Stockholm med sin pappa och den äldsta dottern är ute på ranten som vanligt. Och här sitter jag själv som vanligt, Amanda tyckte innan hon for att jag skulle fara och hälsa på någon av mina vänner,men jag ides inte det. Så då blir man här hemma i soffan istället. 

Jag har äntligen fått en tillsvidare anställning åt kommunen, jisses så härligt det känns att veta att man har ett jobb att gå till. Fast jag vet inte ännu vart jag kommer att få min fasta rad, så det får tiden utvisa.

Tidigare ikväll hade jag som tanken att fara å träna men jag uteslöt det och for på en promenad istället med mitt hjärta "lurvis". Ganska så skönt att komma sig ut fast det snöa ordentligt, frisk luft har man aldrig dött av.

 

Har varit och lämna prover på hälsocentralen, jag har varit så trött på sistone och mycket annat men det ids jag inte skriva här. Så jag hoppas verkligen att svaren kommer fort så man slipper våndas så mycket.

 

Jo, vad sker annars egentligen inte så mycket alls. Min äldsta dotter har sökt sig in på gymnasiet i Luleå, så då blir det att hon flyttar till hösten. Och tur som vi har så har vi mest troligt fått tag i en 1a i strand gallerian åt henne!!! 

 

Så på kärleks fronten så är det hela så dött, tänkte bara för det finns vissa som e väldigt intresserade av den biten. Men jag lovar att återkomma om det blir några ändringar!

 

Puss å go alla fina! 💖 😄 😄

Är inne i en riktigt trött period i livet, spelar ingen roll hur mycket jag sover är konstant trött. Har ingen ork eller lust att göra något alls, tycker att allt känns bara tungt å jobbigt. Längtar mest efter att få krypa ner i sängen å sova så fort tillfället ges. Kanske en 40 års kris eller bara att verkligheten har hunnit i kapp efter alla dessa år som ensamstående. Jag kan säga att det tär på en ruskigt mycket, fast många tycker att det är ju ensamma också hela veckor å får sköta allt. MEN det är definitivt inte samma sak, tro mig för jag har också varit där själv!! 

 

 

 

Så var det kväller, kisse sitter på soffkanten å gör sin kvällstvättning Lurvis ligger Med Tindra på sängen å ska sova. Och den äldsta är på sitt rum. Å ja här sitter jag i soffan å ser fotbollsgalan, det är sådana här kvällar man saknar en andra halva i sitt liv.. just nu känns det sjukt tråkigt trist att vara själv. 

Ska nog ta och sätta ut en kontakt annons OBS jag skojar bara, är nog bland de sista jag skulle göra. Då skulle jag hellre rutna bort här i soffan!! 

 

Förra veckan så råkade jag skära mig i ett glas i disken och skar upp ett djupt sår över tumknogen ända ner till benet. Så man såg självaste benet. Så jag var tvungen att fara å sy. Så nu har jag varit hemma o 7 dagar och jag kryper snart ur skinnet. Men nu är det två dagar kvar så får jag ta bort stygnen. Ska bli väldigt intressant att se vad jag har för rörlighet i tummen. Just nu kan jag inte röra den så mycket för att det gör ont å att den är svullen och styv. Men jag hoppas att inga nerver och senor har blivit skadade, men som sagt jag med min tur så kan vad som helst hända när det gäller att ha otur.

 

Jo fick fixat min kökslampa så nu hänger den över bordet, tycker att det blev super fint. Tusen tack Camilla för att ni ville komma å fixa det åt mig. 

Jo i början när jag flyttade till den här lägenheten så avskydde jag den. Men nu gillar jag den bara mer och mer. Och mitt favorit rum e faktiskt köket.. gillar det skarpt. Lägenheten är lagom stor med en super ute altan mot solen så jag kommer nog att tillbringa många år här i lägenheten. 

 

Jo så har vi ju fått diagnos på min älskade Lurvis hon har SLO alltså en autoimin sjukdom som gör att kroppen stöter bort frisk vävnad från kroppen och det är klorna. Jag har våndas och gråtit många nätter över detta. Men jag kommer att göra allt i min makt så länge det bara går och så länge hon inte behöver lida. En sak e säker hon ska inte behöva lida. Jag har alltid sagt att man inte ska medicinera husdjur. Men nu har jag tänkt om så länge hon inte mår dåligt av det så kommer hon att finnas vid våran sida många år till, hoppas jag. Denna sjukdom är väldigt ovanlig.. När jag köpte henne så frågade jag om denna sjukdom. Å fatta att jag fick just den hunden som kom att drabbas av eländet. 

 

Så snart e dags att ta fram julen igen, hur jag längtar!! 

 

Såja, ha det gött alla läsare 😄

 

Har åter igen varit till veterinären och Nea har till 99,5 procent säkert SLO. Vet kollade igenom alla klor och när hon kollade den ena baktassen så skrek hon ordentligt så ont har hon. Nu har hon flera klor som är riktigt riktigt fula. Vet ringde gammelstads djursjukhus för rådgivning. Hon har nu fått smärtlindring i väntan på tills måndag då vi ska dit. 

Då ska hon sövas och alla fula klor ska bort och en biopsi ska tas också. Hon sa att jag skulle förbereda mig på att jag kommer att få lämna henne där några nätter pga skötsel och smärta så hon får ordentlig smärtlindring och såromläggning. För hon är svår skött när det gäller hennes tassar i vanliga fall så vad ska det inte vara då hon har ont.

 

Ja fy vad de gör ont i mig, min älskade lurvis har drabbas av denna hemska sjukdom. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att just min hund skulle drabbas. Ja, livet är allt orättvist.