Dagar..
Timmarna går och blir till dagar månader och år, fast för mig står tiden alldeles stilla.
Jag försöker minas marknadshelgen men minns typ inget av den och veckorna efter har jag blandat i hop helt. Totalt kaos i huvudet på mig. Men jag försöker minas. Jo jag minns vårat sista samtal 21.09 och då sa du till mig att jag skulle hålla koll på våran dotter... tänk om jag hade vetat att det skulle bli de sista samtalet med dig.. Så mycket jag hade velat säga dig, fy faaaan va allt gör så ont. Jag önskar så förbannat innerligt att du skulle ha gett fan i att köpa dig den där förbannade motorcykel och tänk om du någon gång hade bara tänkt på dig själv och skitit i att fara och hämta din polare mitt i natten.. då hade vi haft kvar dig, ja, så mycket tänk om hit och dit.Jag önskar så att allt bara är ett sjukt påhitt av någon galning och att du ska komma tillbaka och att allt blir som vanligt!
Ja det är mycket känslor som bubblar upp bara så där, ena dagen kan vara relativt bra och nästa slår sorgen och gråten till.. Igår var en sådan dag..
Alla vänner har gått tillbaka till sina jobb efter semestrana och deras liv rullar på som vanligt. Men här är allt lika kaos som första dagen...
Du är så saknad älskade vän. ❤
