Snart tre år sedan..
Livet är helt förunderligt, den 16 juli för tre år sedan förändrades allt i ett ögonblick.
När jag den 16 juli för tre år sedan en tidig lördag morgon öppnade dörren,så förändrades precis allt, hela mitt liv och min äldsta dotters liv. Våran älskade Glenn och Amandas pappa hade omkommit under natten i en olycka.. Jag minns när jag går in till Amandas rum och öppnar dörren och hon sitter redan på sängen och säger, är det pappa??? Ja, vad säger man, jo... pappa är borta för alltid.... livet är så grymt men vi har tagit oss en bra bit på vägen..
Men vägen hit har inte varit lätt, så mycket som vi har kämpat och så mycket vi hade behövt dig här under dessa tre år. Men det är bara acceptera att du är borta, det gör så ont ännu, ska det aldrig gå över? saknaden blir bara värre med tiden och det gör så ont i mig ibland, jag kan inte ens beskriva den känslan som jag har innombords och jag fäller många tårar än idag av saknaden av dig Glenn.
Jag hade så önskat att du hade fått vara med och dela allt med oss, du skulle ha blivit morfar snart, och jag vet hur hur stolt du hade varit om du var med oss nu. Jo fast du hade nog tyckt som mig att det hade kunnat vänta några år men men... nu är det inte så. Så jag blir en stolt mormor i oktober. Hon har också börjat ta körkort och har jobb, ja du går miste om så mycket älskade älskade Glenn min bästa vän här i livet och så saknad av mig och Amanda.
Men du kommer alltid att finnas i mitt hjärta för alltid och tills vi ses igen där på andra sidan.
