Hösten 2018
Hösten kom jobbångesten kom och så var man tillbaka i ekorrhjulet.. och inte enda semesterdag har man kvar heller så det e bara att le å vara glad!
Känner mig verkligen inte på topp, livet e tungt just nu.. mycket kommer ikapp en. Fast jag försöker trycka undan alla tråkigheter som varit så gått det går.. saknaden efter någon är det apsolut svåraste och de gör mest ont i mig, jag har som fastnat i det på något sett. Jag kan fortfarande så här efter två år inbilla mig att allt bara är ett påhitt att du snart ringer och säger att allt är som vanligt... Men det kommer ju aldrig att hända förstår ju jag också men men..
Inte nog med det så förlorade min dotter sin bebis i v 22, att se henne må så dåligt av det gör så ont, jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur ont de gör för henne att mista något som hon har burit i 22 veckor. Att se henne hålla sin lilla Elliot och pussa han och ta farväl innan hon ens hann lära känna han.
Så nu på fredag har vi gravsättning av Elliot, han ska få vara med Amandas pappa och Elliots morfar där på andra sidan.
Jag gruvar mig nå ruskigt för att gå till graven, har undvikit det sen i vintras, är så mycket känslor som rivs upp som jag inte ens har kunnat acceptera ännu. Så det kommer att bli en mycket tung dag.
Men något som lyfter mig enormt, är min stora kärlek som jag älskar så mycket. Jag hoppas att vi ska få många många lyckliga år tillsammans och med mina barn.
