Cysta..
Allt började med att för någon vecka sen jag började få feber bara så där och ont i nedre delen av magen, och veckorna gick å febern kom å gick som den ville och magontet eskalerde för två veckor sedan.
Jag var på jobbet och tillslut så var jag bara tvungen att gå hem men bara först fara förbi hälsocentralen till läkaren, eftersom jag kände igen smärtan från tidigare gång så var jag rätt säker på vad det rörde sig om. Men läkaren tyckte något annat och skickade hem mig med citodon och tyckte att jag skulle återkomma om det inte blev bättre. Så sagt och gjort jag for hem och sov och käkade citodon, dagarna gick å inget blev bättre.
Så jag åkte in på lördag igen men fick med mig nya citodon.. och de tyckte att jag skulle uppsöka gynakuten i Sunderbyn till veckan om jag inte blev bättre.
Så där ett tag började jag tivla på mig själv om jag bara inbillade mig.. men jag åkte ändå in som tur var.
Väl där så träffar jag en jätte fin läkare som undersöker mig och hittar en stor cysta på min äggledare, hon kallar in en till läkare som också bekräftar det samma.
Sedan går allt fort, de ringer några samtal och det blir en massa prover och sedan inläggning på avd 49.
Jag hade som sagt inga planer på att jag skulle måsta stanna där, hade ju masssor som skulle fixas hemma. Men men de blir inte alltid som man tänkt sig..
Så när jag väl var instalerad på rummet så började få smärtlindring änligen mot de onda, helt ärlligt så var det helt underbart att slippa ha ont.. sedan blev det bestämmt att de blir op dagen efter på förmiddagen. Så då vart jag fastande från kl 00.00.
Sedan på natten så fick jag så där grymt ont jag kunde ej ligga på vänster sida för att cystan tryckte emot något där och det samma var det när jag skulle ligga på höger sida tröck det på urinblåsan och jag hade förbannat ont. Är så himla glad att jag befann där jag skulle vara. Som sagt och gjort, operation tog ca 2h och jag överlevde det, minns att jag pongterade till narkos läkaren att det skulle se till att jag vaknade igen och det fixade dem.Måste verkligen säga vilken härlig personal som jag har stött på i Sunderbyn, helt underbara och fantastiska på alla sett och vis. De sätter verkligen patienten i centrum..
Så nu är jag hemma och försöker kurera mig efter op, min lilla kondition som jag hade är som bort blåst, jag har ingen ork alls, orkar knappt göra något alls.
Men men det blir bättre med tiden.
Sen känner jag mig väldigt älskad av mina nära och kära och mest av min Kära sambo som har ett helsikes tålamod med mig. Puss älskar dig Rickard.
