Nattjobb
Sitter i en fåtölj, klockan har passerat midnatt.. det ända som hörs är några tunga andetag som kämpar på för att orka denna natt igenom.. mitt i allt så blir det alldeles tyst, jag räknar sekunderna, när jag är på tre så är andetagen tillbaka, nästan till de normala..
Jag undrar vad som far genom huvudet vid livets slut, känner man ett lugn, eller är man rädd, vad kommer att ske när man lämnar livet här på jorden..
Kommer någon att sitta vid min sida och hålla min hand och lugna mig, och säga att den sista resan kommer att gå bra.. kommer allt gammalt groll vara förlåtet..
Kommer man att acceptera att allt är över...
Så många funderingar.. tänk den ångest en människa kan ha, när det är medvetna om vad som e på väg att ske.. kommer man att få den rätta lindringen?! Ja det är många frågor som garanterat som kommer att dyka upp i ens huvud!
Eller tänk om man får göra den sista färden helt själv, tanken får mig att nästan att gråta.. det vore fruktansvärt för den personen som lämnar livet här på jorden. Alla ska ha någon vid sin sida, tycker jag..
Som någon sa och tittade på mig med en tom blick. Nu är dem här två änglar, de är här för att hämta mig, hjälp mig, håll om mig... Jag försöker säga fint och lugnt att änglar är snälla och gör inget ont och kramar om personen i fråga..
Lite av nattens funderingar, sov i ro alla fina människor på denna jord! 💖
Å nej, jag håller inte på att dö eller någon anhörig heller. Bara nattliga funderingar på jobbet.. när någon vandrar på livets sista stig..
