livspuzzelt.blogg.se

Det är länge sedan sist jag skrev här, livet fortsätter som vanligt i typ hundratjugo! 

Har avslutat mitt fb konto, tycker att jag hänger där mer en vad jag är närvarande i verkliga livet.Just nu måste all min uppmärksamhet finnas för min älskade som ett extra stöd för henne, när allt är svårt å kaos i hennes liv! 

Sedan har jag tagit ett utav de svåraste beslut i mitt liv hittills,  jag har brutit med någon helt som har funnits i mitt liv i snart 17 år.. jag har haft många bra och många dåliga minnen.. undrar hur många tårar jag har gråtit för hans skull..

Hur många gånger jag har ringt han å varit orolig att han inte ska svara i telefonen någonsin mera.. och bara varit orolig så det inte ska hända han något, å våndas över vad han ska hitta på nästa gång.. hoija vad ledsen jag blir när jag tänker på allt.

Förra tisdagen kom droppen nu finns han inte i våra liv något mera.. för jag orkar inte något mer att våndas över vad som komma skall.

 

Jo snart har jag kommit mig in på "lasen" bara 90 dagar kvar. Sedan har man chans att få ett längre vikariat en bara två veckor! Och sommaren är räddad med sommarjobb hela sommaren. 

 

Jo från ett till annat, man skulle lätt kunna döpa om våran gata till singelvägen för det bor bara singlar här nu mera.Synd bara att de inte är direkt några tilldragande karlar.. 

 

Jo jag börjar ha kommit upp i en ålder där jag inte ids dalta med vissa människor något mera.. så passar det inte får det minsann  vara. Jag har trotts allt mina sanna vänner som finns där för mig när det behövs å vise värsa...älskar er och ni vet vilka ni är ♥♥♥

 

Så till sist om jag undrar över något så frågar jag rakt ut   på en gång istället för att gå omvägar, så passar det inte så får det allt vara! Ärlighet varar längst även när det gäller vänskap också! 

 

Puss & kram så länge  

 

 

 

Ja då är man 37 år, tre år kvar till 40!!!! Första gången i hela mitt liv så har jag avböjt pressenter och besök...

Känner sådan enorm trötthet i hela kroppen, kan inte riktigt förklara. .samtidigt så har jag tappat lusten för allt och då menar jag precis allt :((

Så livet kan vara roligare en så här, kan jag då lätt påstå! !

Jag kanske befinner mig i en förtioårskris...bara lite tidigare.. 

Och det har ju hänt eb hel del tråkiga saker på sistone, som inte gör saken heller nå lättare, men jag hoppas på det bästa och önskar all styrka i världen åt han som kämpar för sitt liv och sambon som finns vid hans sida hela tiden ♥

Livet är så skört, en olycka händer så fort att man inte riktigt kan förstå det?! 

Men hoppet är de sista som lämnar oss, så jag ber till gudarna att allt ska gå vägen för min älskade ♥ väns sambo!!

 

Jag kommer aldrig att sluta hoppas, ni finns i mina tankar dag som natt ♥♥♥