livspuzzelt.blogg.se

Ligger på soffan i köket och väntar på att riset ska koka färdigt. 

Så tar å uppdaterar här lite medan. 

Snart är oktober slut och en ny månad nalkas. Har jobbat 50 procent hela oktober och börjar helt på min egna rad första november så nu hoppas jag att det ska gå vägen... det måste börja vända nu fast sorgen får jag ju tyvärr lära mig att leva med. Försöker tänka att han e med oss iallafall fast inte fysiskt. 

 

Förra helgen hade mina arbetskamrater ordnat en överrasknings fest när jag fyllde 40 och en avtackning av en god vän och arbetskamrat samtidigt. Det uppskattades väldigt mycket fast mitt festhumör inte ville infinna sig riktigt. De hade ordnat God mat, buffé och ett band som spelade gamla godingar. Kvällen var ändå lyckad från början till slut. 

 

Nå nu har det kokat färdigt så nu blir det kycklinggryta och ris med Tindra.

 

Så sköt om er 💙

 

 

Så var det lördag, imorgon är 3 månader sen du lämnade oss våran finaste gubbe. Så saknad. ❤

 

Ibland kan jag bara inte låta bli att tänka på människor som väljer att tro på lögner, är det för att man är osäker på sig själv, eller att man har så dåligt självförtroende, eller för att man helt enkelt är korkad. 

Nåja mig kvittar det, bara man själv mår bra av sina beslut. Men en sak är jag då säker på, när det har hänt mer än en gång så kommer det att hända igen. Det kan jag garantera. Förr eller senare kommer sanningen att gå upp för vissa och då tänker man varför lyssnade jag inte på det som sades, jo, så är det här i livet. Livet är hårt.

 

Så nu har ni något att skvallra om ni som känner er träffade av de här inlägget.

 

Ha en underbar höstdag alla fina. Det ska jag då försöka ha 

 

 

 

 

Jag har så fruktansvärt svårt acceptera att jag aldrig mer kommer att få träffa dig Glenn höra din röst ditt skratt ja men typ allt.

Det skulle ju inte bli så här, du lovade mig många många gånger att du aldrig skulle lämna mig och Amanda.. 

Jag vet att jag alltid har sagt att händer det dig något så kommer jag aldrig att fixa det, och nu är jag där jag vet verkligen inte hur jag ska ta mig ur det här..  det gör så ont varenda sekund av min vakna tid, det känns som att någon vrider om en kniv i bröstet på mig varenda eviga dag och speciellt när jag tänker på dig!! 

Vi har gått igenom mycket tillsammans vi har alltid funnits där för varandra i både vått och torrt. Vi har alltid stötta varandra när någon av oss har haft det jobbigt. 

Det är just nu som jag behöver dig som mest, så finns du inte här... 

Tre fucking skit månader har passerat snart utan dig!!

Jag minns så väl när vi pratade om Amanda hur stolta vi båda var när hon kom in på frisör linjen i Luleå. Vi skulle ju tillsammans fixa hennes lägenhet, ja men typ allt, du kommer att missa så mycket.. vi skulle ju dela allt med varandra min älskade älskade vän. 

 

Just nu gör livet så ont i mig, ingen kommer någonsin att förstå hur stor plats du hade i mitt liv. Saknaden är svår just nu, men jag försöker kämpa på så gott det går.