Sorgen i mitt hjärta..
Summering av de gånga året... och det kan summeras med ett ord HELVETE!!! Året började bra och jag mådde som bäst, allt flöt på bra m jobb, ungar och den äldsta hade fixat sina betyg för att ta in sig på frisör, och utlandsresa som vi var på var toppen. Skrev till och med på fb en status i juni månad hur jag njöt av tillvaron och hur bra jag mådde utan att ens vara nykär eller kär i någon. Livet var på topp kändes det som för mig.
Så hoppar jag till marknadsfredagen.. vi hade möhippa till en arbetskompis på kvällen, allt var så sjukt bra och roligt, jag hade under kvällen berättat till en av mina arbetskompisar hur bra jag mådde och allt kändes så himla bra i mitt liv..
Efter att kvällen gick mot sitt Slut marknadskvällen så bestämde jag mig för att börja bege mig hemåt för de började små dugga ute. Jag minns så väl när jag gick över bränna bron att jag stannade till och fotade några bilder från bron och samtidigt tänkte jag att jag skulle ringa Glenn för vi hade tjafsat i telefonen tidigare under kvällen som vanligt, men jag gjorde inte det... tänkte att jag ringer han dagen därpå istället..
Jag vaknar upp av att min äldsta dotter kommer å väcker mig och säger att det knackar på dörren väldigt tidigt på morgonen. Jag hinner tänka att det säkert är ett fyllo denna tid på morgonen... Men när jag öppnar dörren och ser att det är Glenns pappa och Ingrid de behöver inte säga något för jag förstår direkt att något fruktansvärt har hänt. Jag känner hur paniken tar över hela min kropp, jag kan varken andas eller prata eller att ta in det jag får berättat för mig. Jag hamnar i chock, jag går fram och tillbaka i lägenheten och fattar inget.. Jag kollar tidningen på nätet mins jag och säger men han lever ju, det står ju så i tidningen...
Vi åker samma till Kalix för att få se Glenn, för att försöka förstå att det är han. MEN vi får ett stort nej, vi kommer aldrig att få se han igen han är för trasig. Men vi kan inte i vår vildaste fantasi förstå det. Vi vill så se han för att förstå vad som hänt. Där ett tag efter olyckan så tänkte jag mycket att han bara har rest bort men kommer snart tillbaka, jag har ringt han tusen gånger minst i hopp om att han ska svara men förgäves.. kan än idag komma på mig att jag är på väg att ringa han tills jag kommer på mig att det inte går och då kommer tårarna som vanligt.
Begravning planerades ganska omgående med nära och kära. Sitta där och välja kista till sitt sin dotters pappa och till min bästa vän här igenom livet.. men det gick jag var helt kall och tom på känslor men det gick. Efter vi bestämde datum tid och kista så körde än utav mina fina vänner Linda mig till olycksplatsen... jag minns så väl när jag gick ut från bilen med sakta steg gick till platsen.. så overkligt, jag stod en stund och försökte lista ut var han har legat, var motcyckel hade landat...ja ni vet allt varför???? Denna jävla harjävel!!!!!
Vi har fått berättat till oss vad som hänt, Glenn har kommit från Kalix hållet kring 01.00 på natten för att hämta en vän som var på väg in på behandling pga droger. Han for å hämtade O för att han hade ringt Glenn flera gånger under kvällen å ville att han skulle hämta han. Glenn ville att O skulle komma till han och Carina så han inte skulle fara i nå droghelvete nå mera.
Glenn som fd missbrukare vet ju precis vad de innebär.
Så han for på sin sista resa... han hade pussat Carina i pannan och sagt de går fort så är jag tillbaka..
Det sägs att det gick fort m motorcykel från Kalix.. folk påstår att polisen har jagat han från Kalix men det är bara skitsnack. Polisen jagar aldrig en motcyckel och Glenn var känd av polisen i Kalix. Men iallafall så gick det mycket fort och i höjd m vånafjärden så springer det en hare upp på vägen och han kör över den, för det finns inte en chans att väja för den. Och isamband med det så börjar bakhjulet vobbla som jag fattat det och i samband m det så slänger motcyckel av O först och sedan våra älskade Glenn. Jag har vridit och vänt på det i mina tankar tusen miljoner gånger, om han hann tänka något eller känna något eller att det gick så fort så han inte hann känna nå.. Glenn slungas upp i luften och landar med sitt huvud i sido räcket som slår lös hans huvud som krossas helt in i hjälmen och huvudet stannar kvar uppe på vägen och kroppen slungas in i diket och går sönder helt. Så dåna här gånger hjälper varken skyddskläder eller änglavakt Glenn är borta för alltid. Och motcyckel fortsätter cirka 800 m innan den ramlar omkull mellan mitträcket och sidoräcket.
När vi äntligen fick ta farväl av han så hade det gått nästan två månader. Vi fick ta farväl genom en stor vit liksäck.. Som var gjord fin på sitt sätt... Så satans ovärkligt men jag fick iallafall hålla hans hand en sista gång och krama han min älskade älskade vän.
Den sorg som jag känner går inte med ord att beskriva.. hela jag har gått i tusen bitar men jag kämpar på å försöker vareviga dag att hitta livet igen. Jag kan le vissa dagar men sorgen i mitt hjärta kan ingen se och förstå för jag gör det inte ens själv, för det gör så ont så satans ont att mista någon som du älskat nästan hela ditt liv.
Och jag vet att det har pratas mycket om att Glenn var drogpåvärkad när han körde. Och det kan jag säga är bara skitsnack, han var så ren som man bara kan vara enligt obduktion pappren. Tänkte så det slipper pratas så mycket.
Har man varit missbruka än gång så lever stämpeln med för resten av livet. Men denna gång vann inte drogerna, utan farten som han bara älskade med alla motorfordon.
Varför jag skriver det här, är för att bearbeta min sorg och för att andra människor ska åtminstone försöka förstå att jag inte alltid mår så bra efter allt som hänt.
Ibland orkar jag knappt ta mig upp ur sängen och ännu mindre gå till mitt jobb. Det finns människor som inte förstår men lite hänsyn kan man iallafall försöka visa.
Men jag ska försöka komma tillbaka till mitt vanliga jag, men vägen dit är lång men jag kommer aldrig att ge upp fast de vore lättaste. ❤
