Medberoende i alla högsta grad...
ena dagen har polisen tagit han och låst in han i Sunderbyn och i nästa sekund är han ute igen å allt ska bli bra igen...
Varje morgon som vi stiger upp här hemma så frågar min äldsta dotter mig, om hennes pappa lever?!
Tänk er den frustration en tonåring känner, förtvivlan, rädslan att det ska hända hennes älskade pappa något pga skit helvetes jävla satans drogerna! Jag tror att om man inte har suttit i denna sits så kan man inte riktigt förstå... Å jag lovar vi gråter många tårar... å kämpar tillsammans!
Men det är många bakslag nu hela hela tiden, jag undrar när tar detta slut och hur kommer de att sluta..
Och nu pratar jag inte om någon som tar lätta droger, de här är riktigt tunga grejer..
Sist vi mötte han I Kalix, så fick den äldsta världens chock när hon möte sin pappa.. de var inte meningen att vi skull se han alls men så vart de inte. Den äldsta började gråta tårarna bara forsade för henne och för mig med för den delen också.. de ända viktiga som existerade för han var hanses satans medecin som han behövde för att han skull börja må bra... jag tror inte ens att han förstod att de var hanses dotter som var ledsen över sin pappa..
De här är bara en liten del av helvetet.. som aldrig tar slut!
Jag som vuxen håller på att gå under snart, jag mår så fruktansvärt dåligt inombords att de går inte med ord att beskriva.. magen har pajat, aptiten har försvunnit å just nu känns inget nå vidare roligt alls.. tårarna kommer många gånger varje dag, fast jag försöker kämpa på så gott det går!💜
Och de är bara hur jag mår, hur mår ett barn av detta? Vad sätter det för spår hos henne?
Det är bara en del av tankarna som jag vill dela med mig!
