livspuzzelt.blogg.se

 

 

 

 

Det var dagen då bomben släpptes, vi stod och lagade mat ris och korvstroganoff. Så säger han att han har träffat en annan och jag fattade först inte vad han menade..så han förklade vem den nya var mm.. slängde ner begge grytorna i slasken å slog han med en folie rulle i huvudet, det varmin första reaktionen. Sen gick jag upp på vindan tömde hans garderob och slängde ut hans alla kläder genom fönstret, ångrar idag att jag inte klippte av typ de ena benet på alla hans byxor och viseversa med tröjorna!  Sedan gick jag ner och sa till han att han skull försvinna för gott och aldrig mer komma tillbaka, för jag hade inget mer att säga han. Minns väldigt bra när jag slängde ut bil nyckeln, att jag tänkte att nu blir jag utan bil...hur fan ska det funka, var första tanken! Tänkte inte på att vårat förhållande var över..utan på bilen, så allt som fanns mellan han å mig var dött för länge sedan.. Och jag vet precis när vi började glida ifrån varandra och de var när vi började renovera vårat kök...de var då allt började bli dåligt!

 

Tiden efter separationen befann jag mig i någon slags chock..hur skull jag fixa allt, så vart jag samtidigt uppsagd från mitt dåvararande jobb plus att jag inte hade någon bil och att jag visste att huset skull säljas omedbart för det skull då inte ha huset..ALDRIG! Dagarna flöt samman mellan allt gråt och att fixa vardagen med flickorna..mycket jobbig tid så här när jag tänker tillbaka. Tror att jag grina typ tre veckor i sträck...hela tiden. Samtidigt skull det fixas med försäljningen av huset å fixa alla pappren, ja de var mycket.Barnen fanns där men orkade knappt med dem, men det gick..

Det var mycket frågor från den äldre vad som hade hänt och varför han inte bodde hemma något mera mm.. det var väldigt svårt att förklara då för en nio åring. Och jag var som mest rädd för hur relationen mellan dem skull bli genom att han hade ju blivit som en pappa för henne. Och det blev som jag hade befaratt att det skull bli, det gör sjukt ont imig att veta att hon saknar han jätte mycket och undrar varför hon inte får komma till dem och varför han aldrig en hälsar på henne när de möts någonstan om hans nya är med! Men jag hoppas att han fattar en vacker dag vad han har gjort mot ett barn..säger bara karma!

 

Huset blir sålt och vi säljer huset med stor vinst. när vi skriver på pappren så säger han, fy fan vad skönt att skriva på pappren och jag säger inte ett ord utan åker hem å garn gråter och det gör jag hela denna dag...jobbigt som fan! Då tänkte jag var det allt för han..tänkte jag då!

 

De första året var sjukt tungt på alla sätt och vis, begge barnen mådde dåligt och den äldsta var super orolig i skolan och lillan hade världens utbrott jämt och ständigt.

Den äldsta undrade väldig mycket varför inte vi någonsin blev bjudna på middag och sånt som vi blev tidigare osv..de var väldigt svårt att förklara! Men som vuxen ser jag det som att man inte duger på samma sätt när man är själv, enligt mig!

Jag var tvungen attacceptera att mina vänner började umgås med hans nya,,jag tror inte någon som inte har vart i samma sits vet ej hur jävligt det känns! Hon nästlade in sig överallt och jag kände mig bara utbytt och allt fortsatte som vanligt för alla utanför, men inte för mig och barnen..

Har idag svårt att acceptera att jag måste dela mina vänner med hon..

 

Jag har verkligen under åren försökt att vara snäll å sammarbetsvillig mm med hon, men det funkar fan i mig inte och jag har inte barn med henne utan han...men jag tror att vissa inte har förstått det!

 

Sen en till sak, tänk er att någon verkligen gör allt för att ta er egna mamma roll, ex klipper ditt barn utan att fråga, köper en egen garderob hemma hos han för mina kläder dyger inte och att det värsta av allt är att liten kallar henne för styvmamma, men de var droppen! Listan kan göras lång men kan inte tyvärr skriva det här...

Det blir familjerätten ett antal gånger med han..

Men inget som fungerar idag..av det vi kom överens! Liten får aldrig ringa till mig när hon är där och jag får inte ringa henne, och hansvarar aldrig när jag ringer han tycker att allt ska skötas via mess..men så fungerar det inte när man har barn!

 

Alla rykten säger att jag är helt galen enligt henne, men så här iefter hand så har många kommit fram till mig och sagt att de nu har fattat att de är hon som är riktigt GALEN.. och det känns bra! Han får inte ens sätta in sin fot hos oss..e inte det helt sjukt!

 

Det som gör mest ont i mig är att den äldsta inte får träffa han mm och därför har jag fruktan svärt svårt att inte jävlas tillbaka, hon har fått gåigen så sjukt mycke i hennes tolv åriga liv..

Brukar hitta kort på han under hennes bäddmadrass...de gör så ont imitt mamma hjärta, det går inte med ord att beskriva.. och nej jag känner mig inte bitter på livet fast det ibland har vart mycket tungt!

Alla människor behöver lära sig att klara sig själv och hitta sig själv för att gå vidare med sitt liv efter en separation och jag tro inte att man ska hoppa in i ett nytt förhållande på engång..

Har haft många prövningar genon åren som gått nu..och med fasit i hand så har jag fixat det!

 

Vet inte riktigt varför jag skriver det här,måste bara få det ur mig...en slags bearbetning av det som vart och jag säger som tusen tack till alla som har stöttat mig när allt har vart jobbigt. Men vi klarar mer en vad vi tror..

 

Ibland när jag har kännt mig fel behandlat av kanske av några av mina vänner så brukar jag tänka, det kommer kanske en dag då du får smaka på hur det kan vara vid en separation och hur man tänker och känner sig! Och hur fel vissa saker känns. Tycker också att det är jätte tråkigt att jag å han inte kan bara vänner som normala människor och inte bråka om allt.

 

Sen finns de dom som tror fortfarande att jag skull vilja ha tillbaka han, men en sak är säker efter att jag slängde ut han från huset så harjag ALDRIG ens försökt att få tillbaka han ALDRIG! VI var inte rätt för varandra..ibland så blir man som sagt kär i självaste kärleken en personen i fråga, tråkigt men sant!

 

Men nu är det dags att sikta framåt och glömma det som har varit, efter regn kommer det solsken! Och jag mår bra och det gör barnen också och det är de viktigaste för mig!!

 

Ni får ursäkta att stavningen kanske inte är det bästa, men det går säkert att läsa eller så låter ni bli :)

 

BLev en tidig morgon hemma på furuvägen, det skull fixas inför luciatåget och de var så duktiga. Första gången i hela mitt liv så blev jag alldeles tårögd av att se de fina luciatåget, tror att jag håller på att bli GAMMAL eller vad är det som är fel...när man nästan grinar när man ser något så fint!! Har aldrig vart så känslig som nu..

 

 

 

 

 

 

 

 

Så tjingeling..