livspuzzelt.blogg.se

Befinner mig i skrivandes stund I Gällivare har jobbhelg framför mig. Men snart blir det mindre jobb och mer ledighet och det gillas. 
Har på sistone varit så trött så trött och värk i hela kroppen, undrar om det är något som går influens, covid eller något annat nnat som inte bryter ut helt!!! Vill bara sova hela tiden.

Egenligen händer det inte så mycket annat i mitt liv lugnt och skönt. 
Nu är det inte länge kvar tills Bonnie ska komma till oss och provbo hos oss å se hur hon fungerar, går allt väl så blir hon våran nya lurvtus. 

 

Hösten är en härlig tid på året, färgerna ute och friskare å klarare luft. Hoppas att vi hinner upp på laxforberget och kanske något annat berg här hemikring. 

Har länge funderat på en sak. de där med vänner. Jag skulle aldrig i min vildaste fantasi sitta och ljuga mina vänner rakt upp i ansiktet. Det bevisar verkligen att dessa kan lika gärna spolas ner i toaletten och låt livet gå vidare. 

Tjingeling!

 

Lägger upp lite bilder på det käraste jag har, fast Tindra fattas

på bilderna. 

 

 

Bara några dagar kvar av min semester så jobbångesten har hunnit krypa in under skinnet. Men jag har hunnit njuta av den iallafall. Början av semestern for vi på en tripp till huvudstaden samt Göteborg och såg Bruce Springsteen, en härlig upplevelse. Vi har umgåtts ätit gott och strosat runt lite överallt och haft det mycket bra med fina vänner och många skratt. Vädret har också varit med oss hela tiden nästan som utlandsvärme.

 

Är ett bra tag sedan jag skrev här, livet rullar på nästan som vanligt fast Jonathan kommer alltid att fattas oss men mest av allt för Stella och Amanda.. 

 

Vad sker annars då, jo jag jobbar kvar på mitt nuvarande jobb i Gällivare. Men kommer snart att få börja jobba på förlossningen. Hur jag längtar bort från där jag är nu. 

Jo och varför jag vill bort härifrån är för att vissa av mina så kallade kollegor tycke visst inte att jag behövde vara borta från jobbet för att Jonathan hade gått bort. Jag som vuxen person har svårt att förstå att man ens kan öppna sin mun å säga så. Mitt barns mående går före mitt jobb och så är det och kommer alltid att vara. 

Sen att man diskuterar varför jag är borta, säkert inte sjuk, och att jag måste vara mycket rik eftersom jag kan vara borta. Ja så mycket skitsnack och elakheter och falska kollegor har jag nog aldrig i hela mitt liv träffat. Å inte är det då konstigt heller varför alla slutar..

Men sen finns det kollegor som är helt underbara roliga trevliga, stöttar och berättar vad som försiggås i kulisserna. 

Nå men nog om eländet, men ta dig/er en tankeställare hur man betar sig som vuxen på en arbetsplats! 

 

Snat nalkas det påsk och jag blir ledig hela helgen. Mina båda barn kommer hem och lilla fröken Stella. Jag har köpt henne en lite påsk pressent, hennes första cykel och den ryms tyvärr inte i ett påskägg. Men hon kommer att bli så glad.. 

 

Längtar så..

 

 

 

Ligger här hemma på soffan och funderar och funderar  men kommer inte riktigt fram till något alls egentligen  förutom att nu vill jag verkligen bli frisk och återgå till jobbet. men nu gäller smittskydslagen så bara gilla läget och bli symtomfri.

 

Året som var fick ett absurt avslut må jag säga, vi alla såg framemot julledigheten och få träffa hela familjen men livet ville något helt annat. Som de flesta redan vet så somnade Amandas särbo in och mitt lilla barnbarns pappa, det är så fruktansvärt så hemskt, jag kan inte ens uttrycka det i skrift hur ont det gör och hur ont det gör för Amnda och Stella.  

 

Ingen ska behöva förlora sin pappa eller sitt barn,syskon eller vän. 

Vi har gråtit så många tårar under denna julhelg, smärtan  outhärdlig just nu. Vi saknar dig Jonathan ❤ kommer aldrig att glömma dug och ska berätta alla galenskaper som du hittat på sen vi lärde känna varandra till din dotter, vi ska hålla ditt minne i liv så hon också får lära känna sin pappa när hon blir äldre. 

 

Så den här julen har gått i sorgens tecken och sjukdom. 

Men nu hoppas så innerligt att detta år ska bli bättre en de slut vi fick förra året. 

 

Lägger upp lite bilder från julen. ❤

 

Kommer nog aldrig att glömma detta datum, minns så väl vad jag gjorde precis när det börjades sändas på nyheterna... jag satt å amade min äldsta dotter i soffan i Risögrund och Glenn var och jobbade på assi som det hette på den tiden. Jösses så tiden bara flyger iväg! 

 

Men nu är hösten här åter igen, älskar färgerna så här hösten och den friska höga luften, men har inte direkt hunnit njuta av det eftersom förkylningar har avlöst varandra och till sist körtelfeber i familjen och det är inget att leka med för det gör förbannat ont. 

 

Fast idag är första dagen på länge utan att jag har sovit flera timmar på dagen och det känns som att nu håller jag på att bli frisk från eländet. 

 

Jo vi hade ju planerat att åka iväg och rida på Islands hästar i fjällen men det fick vi tyvärr avboka och mycket annat också som jag såg så framemot.. 

 

Egentligen skulle jag vilja göra så mycket, jag vill uppleva vida världen, besöka många platser å turista runt och så mycket annat också för den delen. 

 

När jag fyller 50 år så kommer jag att köpa mig sprillans ny Volvo som det lutar mot nu iallafall och en resa med familjen någonstans där det är varmt och skönt. 

 

Ja jag har så mycket planer.. men men den som lever får se vad som blir av och inte. 

 

Ja ekorrhjulet fortsätter att snurra på som vanligt, livet går å vi med den. På senaste tiden har jag tänkt mycket på vad som är meningen med allt?

 

Har känt mig på senasta tiden förbrukad å begravd/gammal av olika omständigheter, men såklart så är det ju inte så.. beror nog på min senaste op som har fått mig att tänka på allt. Plus att en god vän till mig har fått cancer... ja alltså cancer, helt sjukt har inte riktigt fatta det ännu, cancer är ju något som någon annan får, inte någon jag känner, ja det är helt konstigt!

 

Sommaren knackar på med väme och solsken, då ska det byggas och planteras och fixas ute. Men den här sommaren ska jag inte ha några måsten, ska verkligen bara göra det jag själv mår bra av. 

Ska försöka ha mitt barnbarn Stella hos mig så mycket som möjligt i sommar, då ska vi åka å bada i poolen å bara mysa på. Har gått ner i tid till sommaren så jag kommer att jobba lite mindre. 

 

Jo handen på hjärtat så är jag fruktansvärt less att pendla till Gällivare, men jag ville prova på att jobba på ett sjukhus och nu har jag gjort det, så nu vill jag börja jobba hemma i Ökx, men det är ju frågan vad vill jag bli när jag är "stor".

Jag har en dröm som jag vill förverkliga men den är inte så liten, jag skulle vilja ha en massa islandshästar och ha turridningar hemma i Jockfall, det skulle garanterat fungera men det är allt annat som ska införskaffas och byggas, förverkligas.. som sagt så är det bara en dröm änsålänge.

 

Senare i sommar så ska vi åka till Ofelas och rida islanshästar och denna gång far vi på en heldagstur, ska bli helt underbart att rida ut över bäckar, stigar å upp för Kebne..sadan stannar man och äter och fikar och bara njuter av den underbara utsikten, tänk er en galopp på en isläning med vinden vinandes i håret bara följa med och njuta av vartenda ögonblick just då i stunden. Såklart har man ju med sig de bästa sällskapet och min minsta dotter ville också följa med på en tur. Kommer att bli hur bra som helst.

 

Sen finns det en sak till jag väntar på men jag lär nog få vänta på det tillfället resten av mitt liv om jag inte själv ändrar på det. nåja nog om allt för denna gång.

 

 

Tänkt göra en sumering över det gågna året men hoppar över det, hoppas istället på ett bättre år nu utan corona och en massa andra tråkigheter som vart.

När jag väl sätter mig här för att uppdatera så är allt som jag tänkt skriva som bortblåst...

 

Så det blev inte någon längre uppdatering!!

 

Lite över en vecka sedan fick min lurviga livskamrat (kisse) somna in, när jag kom hem förra måndagen så upptäckte vi att det var något konstigt med han. Kisse brukar alltid sitta vid ytterdörren när vi kommer hem, han ropar (jamar) som wn galning å gnider sig upp för en, men men nu var han inte där. 

Han låg å sov i Stellas lilla fåtölj, han jamade bara till när jag strök på han. Senare så upptäcker jag att han vinglar nör han går, ville varken dricka eller äta skinka ( hanses favorit mat).Hanses tandkött var alldeles blå/svart. 

Så jag förstod att nu är slutet här, att vi ska skiljas efter 16 år tillsammans, min nalle som alltid sov under min arm varje natt, skulle nu vandra vidare...

Tänk skulle han kunna prata om allt vi gått igenom under dessa 16 år, vårat äventyr började på Hällan för 16 år sedan dess har han följt mig i vått å tort, varit min tröst och glädje. Men en sak är jag säker på att jag aldrig kommer att hitta en så speciell kissegubbe som Jönsson. 

Jag har gråtit många tårar som aldrig kommer att torka helt...tills vi ses igen. 

 

Åren går och vi med den, har snart jobbat 2 år i Gällivare på medicin avdelningen, jag har lärt mig så oerhört mycket nytt som jag aldrig hade fått om jag fortfarande hade varit kvar bg. Så jag är riktigt nöjd med att jag sa upp mig å började jobba på ett sjukhus. 

Har förra veckan varit på arbetsintervju på en annan avdelning här på sjukhuset, så till veckan får jag besked hur det har gått, jag hoppas verkligen att jag får tjänsten å då får jag möjligheten att jobba med det jag alltid har drömt om. Just i skrivandes stund så jobbar jag natt, just nu är det lungt, så passar på att uppdatera här.

 

Hemma i byn är min andra halva som håller på att rusta om i huset och städa bort sommaren sista.. Nu längtar jag till att snön och minusgraderna anländer för det är ju ändå ganska mysigt med snön. Sen får vi börja ta skotertur och det gillas mycket.

 

Jag hoppas verkligen att restriktioner släpps till våren så man får ta sig en utlandsresa med familjen. Längtar samtidigt efter ordenlig värme och sand mellan tårna och det får man ju inte här hemma så mycket av det.

Men som sagt varje årstid har sin tjusning trots allt.

 

Snart är vi inne i oktober och då fyller man år, ett år äldre och klokare och så rik på livet, skulle aldrig vilja byta bort det trotts all upp och nedgångar. 

Det är mycket som ändras här i livet med åren, vänner kommer och går och de rätta vännerna finns alltid kvar och så finns det, de så kallade vännerna som bara hör av sig när det ska nyfiknas och skvallras vidare, nä fy vad jag är leds på sådana människor. 

Har senaste tiden märkt av det mer och mer, egenligen vet jag inte vad jag har gjort, för tidigare vart man alltid bjuden på saker å ting men inte något mera?! 

Kanske att man inte är nog fin för dem, vem vet inte jag iallafall. Nåja men sak är jag då säker på skulle aldrig krusa någon, så dessa såkalade vänner är vem som helst för mig nuförtiden.

 

Å snart fyller våran allas lilla skatt, Stella ett helt år, jösses så fort det här året har gått, är så glad att jag har fått följa hennes första år och många många år till..

 

Vi funderade hit å dit under veckans gång vad vi skulle hitta på till helgen. 

Det blev att vi for till Björkochdamm kojjan och övernattade där. Vi hade med oss fyrhjulingen och en massa gått att grilla. 

Vi tog oss en tur på ca 4 timmar, jösses så skoj det var.

Sen blev det att grilla och bara sitta å mysa vid brasan in till småtimmarna. 

Som jag brukar säga, vi har sällan tråkigt på våra turer..

 

 

..som gud glömde skulle jag vilja säga. Först Corona hysteri hela våren och vi vårdpersonal har fått jobba ärslet av sig m dessa 12 timmars pass. Nåja, nu har jag näst sista veckan semester och en hel del har hunnit hända både dåliga och bra saker, men så är väl livet.

 

Den 4 juli gick min mammas Sune vidare till andra sidan utan bekymmer och besvär, är tacksam att min mamma träffade dig när jag var liten, vi har hunnit ha många roliga stunder, du har lärt mig otroligt mycket genom åren som jag uppskattar väldigt mycket. 

Men vi kommer alla att ses igen en vacker dag, tills dess ska jag leva mitt liv och uppfylla mina mål och drömmar här i livet.

 

Ja den 3/4 blev jag hemskickad från mitt jobb pga förkylningsymtom å jag är hemma fortfarande. Jag har där i mellan gått och jobba typ 5 dagarn jag känt mig bättre och det slutade med att jag blev sjuk igen och är hemma fortfarande!!! 

Jag håller på totalt att tappa det här, förstår inte varför eländet inte går över??? 

Har googlat som en dåre på en massa symtom som

- Feber

- Frossa

- Värk i kroppen 

- Andfådd 

- Täppt i näsan 

- Ont i halsen å öronen

- Huvudvärk 

- Enorm trötthet

 

Osv, kan ha glömt något!!  I skrivandes stund har jag så förbannat ont i halsen och mitt ena öra, men jag hoppas att antibiotikan som jag äter nu tar dessa eländiga sjukor och att jag blir frisk.

 

Har hunnit ligga inne på Covid avdelningen i Kalix när det var som jobbigast. Och mina prover visar att jag är negativ så inget Corona här inte !!! 

 

Jag har också hunnit med en fjällresan som vi ej fick boka av, hade fått boka av om jag var Corona positiv för då hade försäkringbolaget gått in..  Men så blev det inte. Men som tur var så tog min sjukskrivning precis slut och jag hade ledig helg så vi åkte till fjällen fast jag var halvrisig men ångrar definitivt inte det, sedan när jag kom hem for jag och jobbade i 5 dagar, sedan sjuk igen.

 

 

Nu de senaste veckorna har mitt mående och symtom varit varannan dag typ, ena dagen som vanligt och nästa sängliggande.. 

De dagar jag har varit piggare har jag haft umgåtts med vänner ute för att annars blir jag helt snurrig av att sitta här hemma dag ut och dag in. 

Och jag får ej komma tillbaka  på mitt jobb för min arbetsgivare så länge jag har symtom!! 

 

Jag blir verkligen väldigt illa berörd när det ska pratas om att jag är borta från jobbet för att jag inte är sjuk, men man ska nog tänka sig för innan man drömmer någon annan!! Tänk på det "du" som dömmer någon annan utan att veta allt. 

 

 

Är ju ett bra tag sedan jag skrev sist då världen var helt normal mot vad den är nu... Corona corona typ överallt och tillråga på det så har man varit och jobba med dessa stackars patienter som har drabbas av denna hemska virus.

Så nu sitter jag här hemma i jock och är inne på min 8 de sjukdag, feber, huvudvärk,enorm trötthet och lite hosta. Men jag tror inte att jag har corona iallafall, men som sagt man ska vara symtomfri i 48 timmar innan man får fara på jobbet igen, så få se hur länge denna sjuka härjar hos mig innan man blir frisk från eländet. 

 

Kan ju säga att denna påsk har varit absolut den sämsta i hela mitt liv. Sjuk och inte få träffa mina nära och kära och mest hade jag ju så velat få träffa mitt goa lilla barnbarn Stella. Men när jag väl blir ok så ska jag hämta hit henne och gossa å busa med henne.

 

Jag längtar så till sista helgen i april för då blir det en fjällresa med goda vänner till Björkliden. Där ska vi inte träffa några människor utan bara umgås vi fyra och köra skoter.. Och vi ska inte bryta några ben och belasta vården i onödan...men man kan inte helt sluta att leva. Men skulle det nu visa sig att någon av oss är sjuk då så kommer ju så klart resan ställas in.

 

Jo, första april var vi i rättegång eller snarare sagt min minsta dotter. Hon har blivit misshandlad av en närstående till henne förra sommaren. Åklagaren yrkar på 6 månaders fängelse men eftersom inte den personen är straffad sen tidigare så blir det samhällstjänst om personen fälls för det, så nu väntar vi bara på domän ska anlända. Kommer att berätta mer när domen har fallit.. så håll ut!

 

Tjingeling så länge..

Men ingen är hemma känns det som. Livet är upp och ner, upp som en sol och ner som en pannkaka typ. 

Jag har snart varit hemma ca 60 dagar.. utbränd kallas det visst. 

Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle drabbas jag brukar ju fixa det mesta på ett eller annat sätt...

Jag har så svårt att acceptera det, jag som alltid har ställt upp och hjälpt mina nära och kära men nu är det stopp. 

Jag måste lära mig att säga NEJ men det är så svårt för man vill ju alltid finnas till hands..

 

Det ända jag önskar mig är att allt blir som vanligt igen och att jag blir mitt vanliga jag igen..för jag har försvunnit någonstans på vägen... 

 

Men som sagt inget varar för evigt. ❤ förutom kärlen till mina barn och Rickard. 

Lägger upp lite bilder..

 

 

Julen knackar på dörren... Jag har faktiskt fått upp lite julkänsla här hemma i torpet. 

 

Vet egentligen inte vad jag ska skriva om, för det mesta som har hänt är alldeles för privat för att skriva om här. 

 

Men en stor händelse i mitt liv är att jag har blivit mormor i höstas till fina söta lilla Stella.